Med besök på 8 destillerier

Ditresan

Ditresan

Tre familjer, Flensburgs, Jensens och Jörgensens, hyrde ett stort hus i Port Ellen, en liten by på södra Islay. Flensburgarna åkte den 3 sep med Ryan Air från Göteborg till Edinburgh, de andra en dag senare från Köpenhamn med Easy Jet. Vi hyrde bil och körde första dagen till Tarbert, där vi bodde på ett hotel som Knap Guest House. Resan dit var extremt jobbig. Helen körde och det var jobbigt för det var en vänsterstyrd bil, det var vänstertrafik och det blev mörkt. Att växla med vänster hand är inte alldeles enkelt, bilen drar gärna åt vänster och då vägarna är mycket smalare än hemma, så hamnar man lätt vid vägkanten, där det gudskelov ofta var en kant som tog emot. Rekommendation: Ska ni hyra bil i England, hyr en automatväxlad! Vi körde genom ett landskap som sägs vara fantastiskt vackert, just nu var det dock alldeles svart. Sista biten fick jag köra och vi kom till hotellet kl elva på kvällen. Vi hade med oss vår egen GPS, fast det fanns en i bilen visade det sig och tack vare det körde vi aldrig fel. Vår värd hade lagt ut nycklarna, så vi stupade i säng. Klicka på bilderna nedan så får ni en större bild, ibland med lite text nertill.

Dagen därpå, lördag den 4 september åt vi en god frukost och hade en angenäm konversation med vår värd, Alastair. Vi skulle åka med färjan från Kennacraig till Askaig och sedan köra över hela ön till Port Ellen där vi skulle bo. Men till vår förvåning var hamnen i Tarbert alldeles torrlagd, så det såg ganska märkligt ut. Jo, det ju lågvatten. Resan till Kennacraig tog 10 min och där möttes vi av ett spegelblankt hav. Det var alldeles kav lugnt, något som vi absolut inte väntat oss.

Resan tog lite över 2 timmar och vi var framme vid Port Askaig vid 12-tiden. Det var en stor, men något sliten färja. Där fanns ett kafé, där man kunde få en öl, en whisky eller en kopp kaffe, en restaurang och en liten shop. I denna sålde man yllehalsdukar och andra tyger från Islay. Där fick Helen syn på en gubbakeps, som hon absolut ville att jag skulle prova och sedan ville hon absolut ge den till mig i förtida födelsedagspresent. Då jag glömt min hatt hemma tog jag taxamt emot gåvan. Den passade tämligen bra, var storlek 60 och så var den grön. Mycket välsydd. Vi besökte senare väveriet där den tillverkats och jag fick en bild med designern och kepsen!

© Per Flensburg 2016